Jag har ju protesterat mot KD:s kärnkraftshajpande energipolitik förut och kommer göra det igen tills dom skärper mig men jag har alltid svårt för dåliga argument om än för en god sak som i den här DN-essän.
Väldigt tragiskt. Det är gripande att läsa om deras livsöden och hur hemsk den här sjukdomen som även jag själv har förlorat flera familjemedlemmar till.
Jag har inget problem med något av det som står i artikeln. Det stämmer att kärnkraften inte är kostnadseffektiv nog eller snabb nog för att lösa problemet och att slutförvaring och andra säkerhetsproblem inte är lösta och att gen IV och bridreaktorer är ett hittepå som inte blivit verklighet. Jag uppskattar också väldigt mycket att den lyfter hur KD själva på åttiotalet var linje 3. Mitt problem är med två saker som inte står men som borde stå:
Flera miljoner människor har redan dött i klimatkatastrofen. Alltså redan. Bara inräknat hittills. Mångdubbelt fler om vi inte fixar det.
Den solklart vanligaste och farligaste cancerogenen i vår omgivning är bilavgaser (både från röret och från vad som rivs upp av däcken). Det är ungefär sjutusen svenskar som dör i förtid varje år på grund av luftföroreningar—hundratusentals per generation—och ungefär en fjärdedel eller femtedel av det är då mer direkt kopplade till trafiken.
Jag har sett uppskattningar att det är ett fyrsiffrigt antal (kanske fyra tusen till sex tusen) som dödas av Tjernobylkatastrofens genom åren, alltså sammanlagt över dom drabbande länderna inklusive här. Greenpeace har föreslagit att det kan vara uppemot 200000 snarare, sedan 1986. Det är med andra ord vad hur många av oss som då under varenda generation bara medräknat i det här jäkla “landet” som stryker med av avgaserna (och då alla krockar och olyckor är inte ens medräknade, och inte bilarnas bidrag till klimatkatastrofen heller, som KD är direkt ansvariga för med deras bensinpopulistiska hets mot reduktionsplikten). Det innebär att om vi bara räknar Sverige så är bilarna som en hela-världens-tjernobylkatastrof om året, och om vi räknar in hela världen på bilsidan också så blir det snarare som sexton tjernobylkatastrofer i veckan som dör i förtid av luftföroreningar (varav en fjärdedel till hälften av det är trafiken så 4—8, därför skrev jag “fem” i rubriken idag).
Jag vet att tu quoque är otroligt tradigt à la “hur kan du klaga på bullernivån när det finns barn som svälter” som till sist blir ett trolleyproblemhelvete där “jag kan inte rädda livet på er tusen personer där borta därför att det står ett-tusen-och-en personer åt andra hållet så sorry ha det så kul i himlen”. Jag vet det. Och jag tycker det är viktigt och bra att kärnkraften kritiseras och jag uppskattar känslan och värderingen bakom artikeln.
Men jag är också samtidigt så frustrerad över att vi hela tiden ska behöva svälja den mycket större kamelen som heter bilavgaser och när vi då lyfter en okänd och möjlig och kanske och eventuellt litegranna överdödlighet så kommer avskummen i KD kunna argumentera mot oss hur lätt som helst och distrahera från kärnkraftens egentliga problem. Jag tycker inte att en enda människa ska dödas. Men än mindre ska hundratusentals det.