Vi spelade D&D nyss 💁🏻♀️
Det började med att dom ville flanera genom byn Gosterwick och först besökte dom dom olika moskéerna på gudakullen. Själva driver dom en moské där tillägnad Kor, vishetens gud, men där finns också några andra tempel. Tier 1 allting eftersom jag hade prepp för det (via en modul, inte homebrew).
Sen hittade vi ett stall i anknytning till den kullen och då sade dom “aha, då har vi säkert våra donks och hästar där” och jag sade “OK, tog ni loss prylarna från sadelväskorna och bar in i det templet igårkväll?” — “Ah, nej, inte allt, jag började föra över men sen blev vi distraherade” (Spelaren hade noga bokfört vad han hade lämnat kvar i sadelväskorna och vad han hade burit in i templet. Engagerad snubbe, minst sagt!) —”Aha men då har ni säkert blivit bestulna på det andra!” sade jag. Ren och skär T3 judgement call för jag hade varken regler för “sannolikhet att bli bestulen från det stallet” eller prepp kring det. Men vet att det finns många tjuvligor precis vägg i vägg enligt kartan, så, common sense.
—”Vi använder lokaliseringsbesvärjelsen för att hitta det!” sade dom. Rimligt! Jag rullade upp en random plats. Tier två med andra ord. Det blev byns smedja (den mundana/omagiska smedjan). Torunn som jobbar där har nog inte snott det, men kanske nån utsvulten slumtös (T3) vill sälja prylarna där. Men vill ha en twist. Kanske hon är utsatt för loan sharks. Så dom kommer in, och hon upptäcker först lånehajarna och sen partyt. Hon försöker fly och blir grapplad av partyts ena faris, Amin, och skjuten av lånehajarnas kortbågar. Använde D&Ds vanliga regler för detta! Gloracle ♥︎
Amin drar igång sina boots of speed och dashar tillbaka till Kor-moskén för en gentle repose spell där. Resten av partyt övertalar lånehajstrion att följa med dom till en qadi. Det blir ett tjafsande för det finns fyra nivåer av qadi i Gosterwick. (T1.) Partyt tycker dom ska gå direkt till högsta nivån, Alexia al-Dabab förmodligen mer känd som “den gröna amiran” (som dom har bra kontakt med sedan innan) medan trion tycker att “nej nej, det där är ju för typ landsförrädare och sånt. Inte för slödder som dör i en sån här olycka. Det är ju snarare att hon inte ville betala sin skuld till oss som är problemet. Två gånger i månaden kan man reda ut såna här affärer i en öppen torgdomstol där.” Dvs den lägsta nivån. Men dom går till sist med på att följa med partyt till amiran.
Där ska dom få vänta ett tag medan amiran käkar frukost och löser korsord med sin maka (T1). Eller med sin “grima ormtunga” som partyt tycker att Teodora är. Dom vill inte sitta där allihop utan lämnar sin assassin där, Nara. Dom styr ju vanligtvis henne men när resten gick off screen så tänkte jag (T3, common sense, lite väl stort / iffy / salient call, kanske borde ha rullat) att “Nara tar säkert hand om dom på egen hand på sitt eget vis”.
I alla fall så hittade jag på att Larisa (slumtjejen) inte hade tagit allt. Dom läggen en ny lokaliseringsmagi och jag rullade upp att dom var på badhuset. Nu blev det en massa T1 shenanigans eftersom jag hade jättemycket prep där. Dom krånglar och stojar över handduksavgifter och omklädningsrum. Sakerna ligger i en kista med ett DC10 lås (där bröt jag mot blorbprinciperna för mitt default när det inte är preppat är 15, och när jag gör egen prepp är mitt default 4d8+7 om jag inte har anledning att välja en annan siffra, men jag bröt mot blorbreglerna för jag tyckte det var rimligt att badhuset har sämpiga lås. Men det rullades ju aldrig några checks mot den DCn ändå såatteh.) men dom vill inte dyrka det utan lyckas efter mycket mycket om och men tala med badhusets ägare (som är definierad enligt T1) som låter dom få kika där inne.
Osv osv osv. Tjuvsnubben kommer från en tjuvliga som jag har T1 prepp på (hans utseende tapetspånade jag, “en lång och smal och helt skallig alv”), Assassinen Nara efter att ha “tagit hand om” utpressar trion berättade att hon hade sett en hammar-tatuering på deras lår (en oblorbligen (fast inte helt o-tapetig) inpillad ledtråd till ett mycket blorbigt T1 fakta, att dom jobbade för Hammaren Reesa).
Tekniken “vi letar efter nåt i en by eller stad” och jag rullar upp en random känd plats är jättebra. 👍🏻 Jag har ju också T2-tabellen för huruvida randos vet nåt (om vad det än månde vara) och om dom vill berätta eller varför dom inte vill berätta, men den behövde vi inte använda idag eftersom dom kunde med magi hitta sakerna.
Sammanfattning: Stattade & preppade utpressare och tjuvar enligt T1 + en utmärglad liten slumtonåring som “tjuvat från tjuven” som tapetig liten drama-krydda på det. Funkade. Efter några veckor med mer logistics game + hack&slash.
Jag spelade ju improv i många år så ofta “ser” jag bara sakerna visuellt för min inre blick & kan börja beskriva. Händer ibland att jag bryter mot blorbprinciperna och då får jag hejda mig. “Det är tre personer här [hittar jag på], eller nej vad säger jag [minns plötsligt att jag har ju T1 eller T2], det stod ju faktiskt har jag för mig. [Bläddra bläddra…] Aha, det är tolv pers här inne!”
Blorb-principerna är mer till för att lägga band på mig än för att stötta mig. För att jag vet att som spelare gillar jag att interagera med etablerade, ofuskiga, solida saker. Lite stålskelett underliggande i hittepåmolnet. Jag har ingen brist på fantasi att hitta på saker som spelledare men isf kunde vi slänga regelboken också.
+ jag skulle aldrig kunna komma ihåg allt jag hittar på. Det här var ju spelmöte 244 i den här kampanjen. Omöjligt för mig att minnas allt. Jag skriver ofta direkt i modulen (med post-it om det är en fin bok, men den här byn har jag i PDF så då är det bara att kladda). Ex vis nu vi hittade enligt modulen att en viss qadi dömde en gång i månaden. Men det stod inte vilken. Då rullade vi fram en random d30 dag (T2) och så skrev jag in det datumet (den 22:a varje månad) i boken så vi kan hålla oss till det om det eventuellt blir aktuellt igen. + partyts prylar ligger ju iförvar tills dess (det är den tredje rahat idag, Najms dag).