Det finns gott om böcker och bilder från 70-talet om den fasansfulla, spindellika moderdatorn. Centralmakten som vi människor inte kan förstå oss på. Vi fick oss ett gott skratt åt detta när persondatorn kom och datorer var något som alla hade i sina hem; ännu mer när FOSS (öppen källkod) växte sig starkt och vi fick ännu mer kontroll över våra egna verktyg. Men skrattet fastnade i halsen nu när molnet styr.
Stora neurala nätverk kan göra saker som persondatorer inte ens kan drömma om. Ta översättning till exempel. Google Translate har en bit kvar att gå men det är inte bara behandlingskraften (CPU, minne) som gör att det är svårt att konkurrera med den. Den har en ännu större fördel: data. Information, texter på olika språk. För att göra ett bra översättningsprogram räcker det inte med en ordlista. Det som behövs är texter på massor av olika språk. Tillgången till text i sådana mängder är just nu centraliserad hos några få jättar. Google, Amazon, Facebook.
Som insatt i hur ett neuralt nätverk funkar är det lätt att sucka eller småle åt texter som ser artificiell intelligens som någon sorts Pinocchio som kan “vakna” och “tänka” och vara ondsint eller obegriplig och ta över och vara farlig. Ja, jo, men det är inte det första och mest aktuella problemet. Vi står inför en centralisering av produktionsmedlen som får industriella revolutionen på 1760-talet att se ut som ett lol.
Det finns ett inspelat föredrag av Amelia Earhart från 1935 där hon säger det uppenbara; men som vi ser så lite jobb kring: “Självklart är forskning kring teknologisk arbetslöshet lika viktig idag som fortsatt förbättrande och produktion av arbetsbesparande eller bekvämlighetsskapande maskiner.”
På kort sikt: kortare arbetsveckor, medborgarlön. På lång sikt: kanske totalt se över hur vi människor fördelar både resurser och arbetsuppgifter åt oss. Vi kommer behöva gå ifrån en bristbaserad quid-pro-quo–ekonomi när vi har så mycket automatisering. Det borde vara lätt att leva när vi har robotarna som hjälper oss. Istället är det fruktansvärt. Stressigt och prekärt. Vi har en generation där det är otroligt sällsynt att ha ett fast jobb. Allt är bara provanställningar och vikariat och bullshit.
Produktionsmedel är makt under kapitalismen. Google går inte att rösta bort, eller påverka speciellt mycket med röster. Vi har också sett hur klumpigt det kan bli när parlamentet lägger sig i: den störiga popupen med “du måste acceptera cookies OK?” som varenda hemsida har på grund av ett EU-beslut som bara försämrar våra liv. Det vi ville var att komma åt reklamnätverkens cross-site–tracking och det vi fick var en jävla popup och ett OK och sen ingen skillnad mot hur det var innan.
Trots det ska vi inte ge upp. Vi har inget alternativ. Det är demokrati mot kapital, just nu. Ett kapital som lockar oss och grodkokar oss med bekvämlighet. Det är ju så varmt och skönt i vattnet.
Allt detta känns så självklart för mig, men vi ser ingen som jobbar på det. Mänsklig interaktion och att fördela resurser och arbetsuppgifter är protokollbaserat. Kan inte AI hjälpa oss hitta på något bättre protokoll? AI är hotet, men det kan också vara hjälpen; hjälpen för att skapa ett system där vi kan rädda världen från klimatkollaps och bryta oss fria från Googles, Amazons och Facebooks nätverk.