Saxat via Giffengrabber på infosec.exchange ser vi att Göran Greider skriver:
Skriftspråk är skriftspråk och talspråk är talspråk även om de påverkar varandra som i ett äktenskap. Behåll de och dem men använd ibland dom när det är bättre, t ex i en dialog i en roman.
Om alla i skrift nu skulle börja uttrycka sig med samma språk som i sociala medier eller i vardaglig jargong så skulle sådana texter om tio år vara otydbara. Skriftspråket står för en viktig konstans.
Jag har förespråkat dom-reform i över tjugo år, jag älskar det! Det var rätt motigt och jobbigt i början, dom tre första månaderna eller så.
Jag började efter att jag märkte att de* är ett av dem* vanligaste skrivfelen jag ser. Känns som att klamra sig fast hvid en relik från svunnen tid.
Jag vill framförallt att dom som inte är så skriftvana ska uppmuntras att köra “dom”. Sedan kunno de lärde hållo sig till sitt.
Det har hänt så många ändringar i svenskan senaste tjugo åren, många av de* rätt fula, och en del ganska fundamentala med propositioner och konjunktioner som närar sig det misslyckade brexitspråket engelska, men den här känns nödvändig och demokratiserande. Läste en del om du-reformen i höstas, hur stor den var och snabbt den gick. Frankrike har haft du-reform mer nyligen och Tyskland håller fortfarande på och harvar, dom har inte riktigt landat.
Men redaktörn kanske är mot även du-reformen? Allt för “konstans” i språket.🤦🏻♀️ (På tal om anglifiering av svenskan…)
*: avsiktliga fel-exempel🤷🏻♀️ Ska vara “det”, “de”, resp “dem”. Ja precis, även samverkan med “det” spelar in här.