Nu ska jag förklara hur man spelar färg-gin! Jag ska förklara på ett sätt som funkar även för dom som inte är vana vid andra kortspel.
Det här är ett kortspel för två spelare som använder 52 olika kort. Fyra färger och tretton valörer. Den vanliga kortleken som passar till det här spelet använder spader, hjärter, ruter, och klöver som färger, och så äss-2-3-4-5-6-7-8-9-10-knekt-dam-kung som valörer. (Äss kallas ibland för A eller Ace, och knekt för J (jack), dam för Q (queen).) Om din kortlek kommer med extrakort som jokrar, reklamkort, poängkort för andra spel och sånt, lägg undan dom, dom används inte för färg-gin. (Du kan använda dom som reserver om du tappar bort ett kort.)
Du behöver också ett sätt att hålla reda på poängen. I det här spelet har varje spelare poäng i varje färg, så jag tycker att det passar bra att använda papper och penna med åtta kolumner. Båda har var sin kolumn för hjärter, för spader, för klöver och för ruter.
En stege i det här spelet är minst tre kort i rad alla i samma färg, till exempel 8-9-10-Kn i klöver.
En triss är tre kort av samma valör, till exempel hjärter dam, ruter dam, och spader dam.
Och så finns det förstås fyrtal som betyder fyra kort med samma valör, som alla treorna till exempel.
Blanda korten utan att kolla på dom och dela ut tio slumpvisa kort var. Spelarna får se sina egna kort men visa inte varandra korten än.
Dom andra korten kommer ligga i en hög med baksidan upp, och vänd över det översta kortet så det ligger ensamt i en hög med framsidan upp. (Det här kanske är självklart, men framsidan är den sidan som har färgen och valören, medan baksidan är den som är lika för alla kort.)
Så nu har ni alltså tio dolda kort var, och det ligger en sak-hög med ett kort med framsidan upp, och en talong med trettioen kort.
Den av er som inte delade ut korten kallas för förhand.
En vanlig speltur börjar alltid med att spelaren drar det översta kortet från en av dom två högarna och slutar alltid med att saka vilket betyder lägga ett kort från handen, med framsidan upp, överst på sak-högen.
Den första spelturen är lite annorlunda: om förhand inte vill ha det uppvända sak-kortet måste hen ge den andra spelaren chansen genom att passa istället. Om den spelaren inte heller vill ha det kortet måste hen passa tillbaka. Det här är enda gången som man får passa. Om någon av dom tar det kortet så fortsätter spelet som vanligt (inklusive att avsluta spelturen med att saka ett kort handen, precis osv vilken annan speltur).
Det är inte tillåtet att gräva djupare i sakhögen, det är bara det översta kortet som är tillgängligt. Man får ta det oavsett vad man har för andra kort på handen (till skillnad från en del andra rummy-varianter där man måste kunna använda kortet).
Det är tillåtet att försöka komma ihåg vilka kort som den andra spelaren har tagit, och vilka kort som ligger längre ner i sakhögen. Färg-Gin är på så sätt en sorts minnesspel. Det är inte tillåtet att kolla på korten under, man måste själv komma ihåg.
Om du använder blindskriftskort får du känna på det översta kortet i sak-högen men inte gräva djupare.
När du har fått ditt kort för turen, och har elva kort, och du vet att varje tur alltid måste sluta med att du sakar ett kort, det är då du kan gå ut, vilket också kallas för att gå gin (uttalas “jinn” som drycken). Du kan bara göra det när tio av dina kort kan passa in i stegar, trissar, och/eller fyrtal.
Till exempel om du har en triss i damer (hjärter, spader, och klöver), en stege 10-Kn-D i ruter, och en stege 3-4-5-6 i ruter.
Kortet du sakar kan vara vad som helst; det kan vara något som skulle ha passat bra ihop med dom andra korten eller det kan vara nåt skräp, men du måste saka exakt ett kort. Med andra ord, det elfte kortet kan inte ha varit något som var nödvändigt för resten av handen att funka.
Så här är det också att varje kort kan bara användas för en grej. I exemplet kanske du skulle ha velat använda ruter damen både i stegen och för att göra den där trissen till ett fyrtal, men det är bara att glömma.
Kom ihåg att i färg-gin har du fyra separata poängräkningar, en för varje färg. Trissar och stegar är ju fina för dom hjälper en att gå gin, men dom hindrar en färg för att ge poäng. (Fyrtal har inte det problemet.)
En stege hindrar dig från att få poäng i sin egen färg. Så i exemplet när du har två ruterstegar så kommer du inte få några poäng i ruter.
Triss hindrar poängen i den saknade färgen. Så i exemplet med triss i damer hjärter-spader-klöver så är det även där ruter som är hindrad.
Du får bara poäng i dom obehindrade färgerna. Du får lika mycket poäng i varje obehindrad färg. Med tiden kommer den poängen säkert komma i osynk eftersom du kanske hindrar olika färger varje gång.
När en spelare går gin visar den andra upp korten från sin hand. Hen får då göra sitt bästa att passa in dom korten i trissar, fyrtal, och stegar, för alla kvarvarande överkort blir poäng för den andra spelaren.
Knektar, damer, och kungar är värda tio poäng var, och alla andra korten är värda sin valör (så en tia är värd tio, en fyra är värd fyra, och ett äss är värt ett). Du får ocksa tjugo poäng för att gå gin.
Så i exemplet, om jag sitter med två femor och en åtta, då är det 18 poäng, och så 20-poäng–bonusen för att gå gin, så då skulle du få 38 poäng i klöver, i hjärter, och i spader, men inga poäng i ruter eftersom den färgen var hindrad.
Du måste inte vänta på gin! Du kan sluta tidigare genom att knacka, men bara när dina egna överkort är värda tio poäng eller mindre.
Det är vanskligt att knacka eftersom:
Men oavsett vem som får poängen så är det korten i knackarens hand som avgör vilka färger som hindras.
När ni har skrivit ner poängen ska ni blanda ihop korten och börja en ny runda; turas om att vara giv och förhand.
Färger är bara hindrade i en runda i taget du kan till exempel få poäng i ruter och spader ena rundan men i ruter och klöver och hjärter nästa.
Så fort någon får mer än hundra poäng i en färg kan ingen få fler poäng i den färgen. Det är okej att ha mer än hundra, typ om du redan har nittio och så får du fyrtio till, då har du ju 130, men efter det kan du inte få fler poäng i den färgen resten av spelet.
Det är ju både bra och dåligt eftersom du nu inte behöver oroa dig för om den färgen blir hindrad, men det är inte tillåtet att knacka eller ens att gå gin om du inte kommer att få några poäng när alla dina ohindrade färger är avslutade. Man måste alltså få minst ett poäng för att knacka eller gå gin.
Du vinner spelet om du vinner tre av dom fyra färgerna. Om ni vinner två var är det oavgjort.
Lycka till!
Om ni vill spela med varianter måste ni komma överens om dom innan spelet börjar.
Det går ju lätt att variera hur många poäng man ska ha i varje färg, och 20-poängs–bonusen för gin och 10-poängs–bonusen för underknack kan också ändras.
Ni kan också spela så att om det blir oavgjort i antalet vunna färger så vinner den som har flest poäng totalt eller liknande.
Jag tycker att färg-gin är charmigt eftersom det använder både färg och valör fullt ut. Nackdelen är ju minnesdelen eftersom det ibland kan vara lite jobbigt jämfört med spel som Parade där alla kort förblir synliga när dom väl har visat sig.
I en av sina böcker gjorde Sid Sackson färg-gin som ett fräscht alternativ till en populär version av Gin Rummy som kallas för Hollywood Gin.
För att spela Hollywood Gin, glöm det där med färg-hindrandet. Istället finns det bara tre kolumner per spelare. Precis som färg-gin är en kolumn avslutad och vunnen när nån kommer upp i hundra poäng i den kolumnen. Dom första poängen man får kommer i första kolumnen, andra gången man får poäng kommer dom i dom två första kolumnerna, och sen kommer resten i alla tre kolumnerna, förutom i avslutade kolumner så klart. Den som vinner två av tre kolumner vinner spelet! Och gin-bonusen är 25 av nån anledning. Hollywood Gin är rätt kul men jag tycker mer om färg-gin!