Idiomdrottning

Falling off the Edge of the World

Tue, 06 Jun 2023 12:26:57 +0200

Here is a simple dice game for y’all.

Everyone needs four pawns or markers, and then you need three dice, and then make a board that has ten spaces numbered four through thirteen, plus a little starting area before the “4” space where everyone’s pawns start out, and also make sure that the “13” space is right next to the edge of the board.

This is a roll-and-move game of the misère variety since you lose when you move your last piece off the board, and you win by hanging on the longest.

When it’s your turn, roll all three dice, then you can have one reroll where you can reroll all or any of the dice, one time. For example, if you roll 1, 2 and 4, maybe you decide to reroll the 4, or maybe you decide to reroll the 1 and the 4, or you decide to keep them all. You reroll all the dice at the same time. So it’s sort of like Yahtzee in that regard, except you only get one reroll, not two. The more immediate inspiration for this dice system is the game “Lost Cities On a Treasure Hunt” by Knizia.

Then you can add any or all of the dice together, ignoring up to two of the dice (you can’t roll zero). So if you have rolled 1, 2, and 4, that can become:

1 (just the 1 die)
2 (just the 2 die)
3 (the 1 die + the 2 die)
4 (just the 4 die)
5 (4+1)
6 (4+2)
7 (4+1+2)

Then you can move any one of your pawns to the number you rolled. You don’t move “that many steps”, you move to that number. And you need to move from a lower-numbered space (or from the “starting area”).

Any sum fourteen or higher (there are three dice, so fourteen through eighteen) means moving the pawn “off the edge of the world” and out of the game. You lose the game if you’re the first to move all four your pawns off (and everyone else wins. They can keep playing if they wanna know who wins more, but, that’ll be boring for the person who fell off).

You’ve got to move, so if your dice can combine in a way that lets you move one of your pawns forward, you have to. For example, if all your pawns are on “8” or higher and you roll 4 4 4? You’ve got to move one of them to the “12” space.

If your dice combine so that you can’t move any pawn? For example, if all your pawns are on “8” or higher and you roll 1 2 3, which can’t combine to anything higher than six? Ouch. This is called “a storm rolling in”. You need to make two new turns in a row. And this punishment is recursive: if a storm rolls in on any of your replacement turns, you need to take two additional turns, and so on. So keeping low numbers is a risk!

Pawns can coexist peacefully on the same space. It’s a race, not a wrestling match. That said, I’m sure you can cook up variants if you want turn landing on other people’s spaces into some sorta interaction.

The Secular Internet

Sun, 04 Jun 2023 10:35:18 +0200

I was reading Harvey Cox’s The Secular City the other day (secular in the sense of “contemporary”, “of the current era” rather than as in any sense of soulless and dry) and it struck me that what he writes about “city” is often even more true for “internet”. Obviously the internet didn’t exist in 1956 when the original lectures were developed but sometimes going back is just what you need to do to go forward. One section, “Anonymity”, in particular, was useful for me to read.

The gist is that people who grew up very rurally (as I did) can have a hard time adapting to the city life, and internet life. He describes two kinds of relationships: one where you know someone thoroughly and another where someone is just a faceless nameless replacable radar blip.

When you expect everyone to be wholly familiar, as small-town dwellers do, you keep getting burned and overwhelmed and killed because that’s not possible, that doesn’t scale. I was nodding along here as he was referring to the Rilke and Kafka novels that I love and identify with. But we don’t want the brutal head-biting 4chan internet either. Maybe a lot of people on there are small-town dwellers that went a bit crazy.

He proposes a middle category:

Perhaps between the poles of the two types of human relationship he has elaborated we could designate a third. It would include all those public relationships we so enjoy in the city but which we do not allow to develop into private ones. These contacts can be decidedly human even though they remain somewhat distant. We like and enjoy these people, but as Jane Jacobs says, we “don’t want them in our hair, and they don’t want us in theirs either.”

Brownshirts vs climate

Tue, 16 May 2023 11:15:33 +0200

The throughline of fascism that’s been most resilient through modern day is the idea of class struggle being replaced by “workers should comply with owners against a common enemy”, and then that enemy is pretty replacable with the scare of the day.

Pit-in-the-stomach feeling reading the news today as the brownshirts in Sweden are gearing up to delay climate solutions even harder, through outright denial. This is a horror show since the other parties are already bad and insufficient at climate stuff. We definitiviely can’t afford to add a big old stinking Overton magnet in the opposite direction.

Politically, it makes perfect sense that they’re doing this: create a common enemy in “people who know climate change is real” and they can pretty directly link woes to that enemy.

Their rural politics spokesperson said: “People think that the fees and tariffs we’ve put on our backs break their lives to a too great extent” (lit “Människor tycker att pålagorna som vi tagit på oss slår sönder deras tillvaro i allt för hög utsträckning”).

No shit!

But that doesn’t make climate change less real 🤦🏻‍♀️

That’s why this is so fucked up. It would make perfect sense, this strategy, if it weren’t for the small little problem that there’s a climate crisis that’s killing everyone.

And lives do need to change.

Climate change is caused by unaccounted-for transaction externalities. That’s just facts. (Some of those tariffs properly would need to be infinite since there are singularities in the equation.)

Things are already subsidized. We’ve built all we’ve got on the false economy of fossils.

That also explains why the fascists never select climate threat itself as the scare of the day, why we see gasoline populist fascism to a much greater extent than eco-fascism: because fascism is about preserving the owner class’s wealth, and that’s incompatible with addressing climate change.

Which we’ve got to do.

Our past selves borrowed from our future selves but now we can’t figure out a way to kick the can down the road even if we wanted to.

And I know that for some of us all we’ve got is crumbs and cardboard. We have an ever-increasing wealth gap, a wealth gap that this party’s policies has widened. Lives at the top should be changing even more. We can’t have burgers and cars and we sure as heckfire can’t have no private jets.

This same party wants to rapidly increase military spending by 54%, by the way.

The owner class

Tue, 16 May 2023 10:36:29 +0200

I sometimes mention the owner class on here and I just wanna be super specific that it’s not a specific smokey-room secret society group of people, nor a specific ethnicity.

Market capitialism has flaws, and one of those bugs causes wealth concentration. Turns out it distributed resources along a power law distribution:

This means that 13% of the people have 87% of the stuff. (Pareto wasn’t too far off.)

And then among the 87% remaining people, it’s once again true that 13% of the people have 87% of the stuff, and so on—the owner class is you and me, at one point, compared to the global poor.

And among the 13% richest peeople, there, too, 13% of the people have 87% of the stuff.

Market capitalism had one job—organize tasks and resources—and it failed utterly.

How rational human beings exchange ideas

Sat, 13 May 2023 16:13:58 +0200

Eww, I hate this:

Me: “Hi, excuse me, but you dropped your wallet before you stepped off the train, I thought you’d want it ba–”
Them: “Can you envision anything that will change your mind on this topic?”
Me: “Not sure what you mean, I just thought you mi–”
Them: “If one of your arguments is shown to be faulty will you stop using that argument (with everyone)?”
Me: “I mean, statements are context-sensi–”
Them: “Are you prepared to abide by basic principles of reason in discussing this topic?”
Me: “Such as?”
Them: “For example, the position that is more reasonable and has more supporting evidence should be accepted as true.”
Me: “Not sure what you mean by ‘reasonable’, and there have been false convictions made in cases where there seemed to be more indicia in favor of–”
Them: “Or that the person asserting a position bears the onus of demonstrating its truth.”
Me: “I just thought you might wanna consid–”
Them: “This is a discussion. I will talk to you about this topic provided the following rules are obeyed.”
Me: “‘Obeyed’…? I–”
Them: “Rule number one! Do not introduce new arguments while another argument has yet to be resolved.”
Me: “Sometimes a new argument, a new perspective can can help shine a new li–”
Them: “Rule number two! Do not move on to another argument if it is shown that a fact you have relied upon is inaccurate.”
Me: “But why should we dwell on a faulty argument for an otherwise true proposition if that argument has been dispr–”
Them: “Rule number three! Provide evidence for your position or arguments.”
Me: “Evidence? I didn’t have a notary public with me when you dr–”
Them: “Rule number four! Do not argue that you do not ‘need’ evidence.”
Me: “I just thought that perh–”
Them: “You have breached the rules in the discussion. You cheated.”
Me: “I didn’t even try to ‘win’, I just–”
Them: “The discussion is terminated. You are deemed to have conceded all opposing arguments up to this point.”
Me: “Wait a minute, I definitively don’t th–”
Them: “You forfeit any right to complain about the discussion. Congratulations! This is how rational human beings exchange ideas. 😊 Have a nice day.”

There are a ton of issues with this approach.

It comes across as unilateral. You are not saying anything about whether you are willing to change your own mind, you seem so sure you’re right. Don’t worry, I’m not asking for false balance or arguing for every li’l sea lion to get to have their hours at the pulpit. You’re just coming across as a steam roller.

But, OK, that’s just rudeness.

The bigger problem is a foundational epistemological flaw. Humans betray the honest and curious search for truth when they entrench themselves before walking the road fully. We jump to conclusions. For example, you see a glint in the starry sky and you dig in to a camp of “it was definitively a flying saucer piloted by Zeta Reticulans with big eyes and small mouths”. We love a silver bullet. We love answers that are just one single simple consistent answer, that makes is feel like “OK, now we know the whole truth of the matter, glad that’s settled”. It’s the Buddha-on-the-road that we forgot to kill.

Sometimes to understand something that’s very far from what we currently know, we need to get a variety of new perspectives. That’s not to condone gish galloping or overwhelming someone. You need to let each other breathe and pause and think. A true conversation takes time. Modern fundamentalist religion is based on the same fallacy that gave us string theory and Ayn Rand: you think you’ve found this perfect, consistent, closed “system”, and there you dig in. This flowchart was originally made by atheists with christians in mind, and I’m sure in that context people were cheering it on, but imagine the exact same approach but placed in the hands of… let’s say a tobacco-risk denialist.

When you’re like “every single statement you make needs to be followed by Evidence” while also playing loosey-goosey with the truth like saying ‘the position that is more reasonable and has more supporting evidence should be accepted as true’. Supersymmetry was super reasonable (some would say that was the problem). Susy had a ton of evidence. But in the end it was not enough.

Don’t worry, you don’t owe every single billion people out there a genuine and heartfelt conversation. There is a lot of bad-faith approaches out there. But when we do decide to talk to someone, a friend perhaps, then let’s really talk and not just fall into a robotic and victory-oriented “debate”.

As I wrote here:

Instead, I wanna teach you something I think you might’ve missed (if not the entire concept then maybe a new aspect of it, or a way to think of it) while holding my own ideas loosely and being ready to change my own mind.

Update

I found the original text and it’s a little bit gentler.

I do feel bad for digging into it because it’s a real person, discussing their private issues and the grief they get from their high school friends, and it’s also not on the real internet anymore, only Wayback Machine. So I’m trying to address this with more nuance. I’m simultaneously doubling down on some of what I wrote above while softening other parts.

The flowchart felt more fair game since it’s been posted and reposted including by some pretty sus types.

Conversations are a two way street in which both participants need to be willing to alter their position if it makes sense to do so.

Yeah. It’s mutual. The flowchart version doesn’t contradict that, of course, but spends so much time focusing on how I need to be willing to change my mind and not the other way around.

I’ll need you to tell me what could change your mind

And here we are again with the one-way street. Anything can make me change my mind. I’ve had some pretty big changes of heart and realizations over the years. But you need to offer the same if you’re asking for this. Or, rather, not all conversations have to be about changing minds. Sometimes people just wanna share.

Second, if I show that one of your arguments is a bad argument, how will that affect your position? Will you alter your position accordingly or will you maintain the exact same position and just move on to the next argument, and the next, and the next, and so forth?

This is being sloppy with “position”; by “position” they mean a particular argument, not (as I misunderstood it above) a proposition as a whole.

If you advance a fact and I show that fact to be inaccurate, do not simply throw out another argument as though we are finished. It is important to resolve individual arguments before moving forward.

I’m super not–on-board with this but I can rephrase it in a way that gets me on-board: “it is helpful to explicitly say things like ‘OK, you’re right about that one. I have another issue’ or ‘Can we please put a pin in this one because I think this next one will…” People like clarity and explicit validation.

Also, either provide evidence for your position or against mine.

The “or against mine” was a pretty crucial omission from the original flowchart. The text version is generally more nuanced and “symmetrical”.

Whichever position is more reasonable and has more supporting evidence is the one that should be accepted as true. If you start making excuses for why you don’t have evidence or for why you should maintain your position even though it’s unreasonable

Eppur si muove.

I never wanna argue semantics but you’re using “reasonable” in an unusual way. More often it means just, fair, lagom, a reasonable price, a reasonable amount of time, etc. I am not trying to be uncharitable but it’s genuinely unclear to me whether they’re saying “according to most people’s general common sense” (in which case it’d be in the company of so much wrongness over the year) or “according to reason—i.e. deducible from premises”; seems like they’re equivocating those two meanings.

I’m not a denier of objective truth but I’m also not a fan of clinging too tightly to hasty guesses of what that objective truth really is.

if your faith is a matter of utter certainty, then it has not integrated humility and doubt; and if your position will not change in the face of contradictory evidence, then you are not searching for the truth

Here, I’ll grant them something big: The kind of religious practice that deliberately disdains reason and questioning in favor of unyielding, pure-hearted trust can not also schlep out “there’s no transitional fossils” Kent Hovind-style faux science and fake evidence. That is dishonest to both themselves and to the person they’re talking to. Great point.

Whenever I agree to meet with someone, I insist that the conversation be filmed. Afterward, I will post it unedited to my blog (you may also post the video of our conversation wherever you wish)

… holy shit no. I shoulda read all the way to the end before trying to be nuanced because that is messed the heck up.

Fingers and thumbs

Sat, 13 May 2023 13:18:40 +0200

Logicians, mathematicians, linguists, and other overly smart people often have problems with something your average hick can easily express and comprehend: the subset of a set that excludes another subset.

That’s a mouthful but here are two super clear examples:

Someone might say “humans and animals” but we overly smart people will fall over ourselves saying “humans are animals!” at risk of missing the original point the speaker was trying to make.

“Fingers and thumbs” is another example.

Linguist Ruth Kempson did some work sorting this out in the seventies, and the phenomena has had a couple of different names throughout the years (like the confusing term “autohyponym” from 1984). The one I like is “vertical polysemy”.

That’s great because knowing that sparrows, giraffes, bunnies, and baseball players technically are all subsets of fish would make it kind of hard to talk about normal fish. That’s right. A dolphin (or a human for that matter) is more closely related to a guppy than a shark is, since dolphins, humans, and guppies all are Osteichthyes probably better known as “bony fish” while sharks are Chondrichthyes. But there is also a word “fish” (spelled and pronounced exactly the same, thanks to vertical polysemy rather than homonymy) that just means normal fish and by that definition sharks and guppies are fish and giraffes aren’t. Or I’d like to see your aquarium.

Conclusion: just remember that words mean different things in different contexts and you’ll be alright. Watch out for equivocation fallacies, both for falling for them when others use ‘em (perhaps inadvertently) and for using them yourself.

I think I'm paranoid

Sat, 06 May 2023 20:33:46 +0200

For all its faults, one neat thing about Watchmen that stuck with me is how the ads change in the end, from Nostalgia to some future optimistic campaign.

I think there’s a lot of truth to that. Not in optimism, but how coldheartedly the money follows fads.

And now that we have brownshirts in the Swedish riksdag it’s making me look suspiciously at all the patriotic products and advertising and songs in mainstream culture. I’m normally super into traditional Swedish folk songs but now is not the time!

Everything from detergent to food to mello songs are reminiscent of the fucking blue eyed Jugend. 🔥⁠🍾⁠⛽️

This is also why I have some amount of understanding (understanding ≠ agreement) for how the enemy is paranoidly thinking that everything we do is “pandering”. Y’all know that in their world if there’s a chick on screen for three seconds, Pandering Panic sets in and they’re calling their Hush Hush Stay Numb anti-woke squad pals for a comfort sesh. But here I am, just as paranoid, staring just as suspiciously at my laundry detergent as they are.

The alt-right (probably better known as nazi fucks) are such a tiny part of society but so are we. If we look up from our Adorno and Foucault and Berman and Butler for a hot minute we’ll see that the winds of change can switch rapidly and subtly and that most people are whimsical creatures of fads.

Pine needles and fresh air and wild strawberries belong to all of us. But when the brownshirted pundits are claiming it all for themselves it’s jarring to see ad campaigns and mass media quickly pivot and bend to accommodate.

The enemy coined the phrase “virtue signaling” but they do it too; we call it “dog whistling”. Both sides are getting super paranoid and eager to scan for clues and shibboleths that someone is cool.

Ain’t a lot I can say about it other than keep those peepers peeled and that cranium cool and don’t get fooled.

Les fachos have a core cult of a few dozen shrewd rattletails and liesmiths, and the masses are just getting duped. Some are gullible, others opportunistic.

Vävarspelet

Mon, 01 May 2023 14:29:16 +0200

Det här är också ett kortspel med vanliga spelkort. Det är för två personer. Det behövs ett jättebord (sex gånger sex kort måste få plats) eller så har man pyttekort.

Kortens värde

Färgernas värde är 0 för ruter, 1 för spader, 2 för hjärter, och 3 för klöver.

Siffrornas värde är 20 för tvåan, 30 för trean, 40 för fyran osv, 110 för knekt, 120 för dam, 130 för kung och 140 för äss. Och ett korts värde är då färgens värde plus siffrans värde så spader dam är 121.

Det kommer inte alls vara en massa mattepill i spelet utan det bara att förstå att till exempel en fyra kommer före en femma, och att en spaderfemma kommer före en klöverfemma, osv. Kortens ordning.

Målet med spelet är att sortera sina egna kort.

Förberedelser

Bestäm först vem som ska heta Vågrät och vem som ska heta Lodrät.

Vågrät vill att dom låga korten ska vara på vänstra sidan av varje rad (vid Vågräts egen vänsterhand) och sen gradvis öka högerut, medan Lodrät vill att dom låga korten ska vara längst i från sig (närmast Vågrät) och sen gradvis öka nedåt (närmare Lodrät).

Dela sen ut sexton uppvända kort i en fyra-gånger-fyra ruta mellan spelarna, och ge sen spelarna åtta dolda kort var till handen, och lägg sen undan resten av korten. Dom undanlagda används inte, ingen får kika på dom, men man får se sina egna handkort.

Ni får inbilla er att korten är i en osynlig sex-gånger-sex–ruta där den mittersta fyra-gånger-fyra–rutan börjar med kort.

Spelets gång

Vågrät börjar, och måste byta plats på två kort. Båda korten måste vara i samma vågräta rad. Målet med spelet är ju att få dom i ordning, men det är tillåtet att ha en lite mer långsiktig plan så en förflyttning måste inte omedelbart förbättra ordningen. Kanske vill man bara strula till det för den andra.

Efter platsbytet (som är obligatoriskt) får Vågrät spela ut ett av sina handkort (frivilligt) i början eller slutet av en av dom vågräta raderna. Det nyutlagda kortet kommer sticka ut som en frans i början och det är OK, men man får inte gå utanför den osynliga sex-gånger-sex–rutan.

Sen är det Lodräts tur, som ska byta plats på två kort som båda är i samma lodräta kolumn, och sen får (frivilligt) spela ut ett handkort i början eller slutet av en lodrät kolumn.

För båda spelarna gäller att det nya kortet man spelar ut kan, om man vill, vara i en annan rad/kolumn än den man bytte plats i.

Korten man byter plats på behöver inte vara bredvid varandra så länge dom är nånstans i samma rad (för Vågrät) eller kolumn (för Lodrät).

Så turas man om så.

Spelet är slut när någon spelar sitt sista kort men det finns ett undantag: Om Vågrät spelade kort varenda runda och sen spelar ut sitt sista så får Lodrät en hel extra tur med både byte och (eventuellt) kortutlägg.

Komihåg att byta plats alltid är obligatoriskt men att spela ut kort är frivilligt.

Fransarna, dvs raderna och kolumnerna på kanten av sex-gånger-sex–rutan, utanför fyra-gånger-fyra–rutan, är också rader som kommer att räknas för poängen. Men Vågrät får inte spela ut nya kort i den närmaste och bortersta raden, det är bara Lodrät som får (men däremot får Vågrät byta platser på korten i de raderna som om dom vore vanliga rader), och samma sak fast omvänt gäller ju då för dom yttersta kolumnerna, den längst till vänster och de längst till höger.

Dom fyra hörnen, där får ingen spela några kort. Så om båda spelar ut alla åtta kort så kommer det likna en sex-gånger-sex–ruta men utan hörn (eller med andra ord, som en fyra-gånger-fyra–ruta med “fransar”), men det kan hända att alla fransarna inte är på plats eftersom spelet kan sluta när bara en person har lagt ut sina åtta kort.

Poängräkning

Varje rad är värd ett pluspoäng per kort först, och sen ett minuspoäng per kort som kommer efter ett högre.

Så om en rad har 3 5 8 2, då är det värt tre poäng. Fyra för antalet kort och så minus ett för att en tvåa kommer efter en åtta.

Vågrät räknar dom vågräta raderna och Lodrät räknar dom lodräta kolumnerna.

Flest poäng vinner. Lycka till!

Samarbetsvariant

I samarbetsversionen är målet att det ska bli oavgjort och det är obligatoriskt att spela ut kort. Jag tycker den vanliga versionen är roligare men som omväxling kanske?

Klöverplockarspelet

Mon, 01 May 2023 12:56:43 +0200

Det här är ett till kortspel för en vanlig 52-kortslek. Jokrarna används inte. Du behöver också ett sätt att skriva upp poängen. Först till fyrtio poäng vinner.

Kortens värde

Äss: ett
2-8: siffran som står
9, 10, knekt, dam, kung: alltid två. Ja, även nian är en tvåa tyvärr.

I klöverplockarspelet är hjärter och ruter samma så dom kallas bara för “röda kort”. Spader och klöver är däremot olika.

Förberedelser

Ge spelarna varsitt rött äss och fyra röda tvåor var (använd alltså nior och knektar och sånt för att det ska räcka). Det är starthanden som båda börjar med.

Blanda resten av korten (inkl dom kvarvarande röda tvåorna). Den högen kallas för talongen.

Lägg upp fem kort (från toppen av talongen) synliga, med framsidan upp, på bordet mellan spelarna. Det är blomsterängen.

Spelets gång

I det här spelet får man inte fritt ändra ordningen på korten på handen.

När det är din tur får du spela ut dom fem högraste korten från handen till en bukett framför dig. (Så första rundan är det alltså alla.)

För varje spader du har i din bukett får du spela ett till kort till buketten från handen, och det måste vara det högraste. Är det också en spader får du spela ett till och såvidare. (Första rundan har du ju inga spader alls eftersom starthanden bara är röda kort.) Värdet på spaderkortet spelar ingen roll.

Sen räkna antalet spaderkort i buketten en gång till (och även den här gången gäller antalet, inte deras värde). Det antalet plus en, så många av klöverkorten i din bukett kommer ge dig poäng den här rundan. Så om du har två spaderkort och fem klöverkort i buketten får du alltså räkna tre av klöverkorten. Dom högsta klöverkorten dårå eftersom du vill ha mycket poäng. Men komihåg att nior, tior, och klädda kort alltså är “tvåor”.

Om du nu totalt har fyrtio poäng så vinner du spelet! Grattis! Du behöver inte få alla poängen på en och samma runda utan skriv upp dom så du totalt siktar på fyrtio sammanlagt.

Annars, räkna ihop värdet av dom röda korten i buketten. Så får du plocka kort från blomsterängen, hur många du vill (och vilka färger du vill), så länge summan inte är högre än värdet av dina röda kort innan du började plocka. Ersätt direkt varje kort du plockar med ett nytt kort från toppen av talongen. Vänta inte till plockningen är klar utan ersätt allt eftersom, och dom nya korten blir också genast tillgängliga för dig så länge du har råd. Men nyplockade kort i din bukett har ingen funktion än, det är bara dom korten du spelade från handen från början som gör något.

När du inte kan (eller vill; plockandet är frivilligt) plocka mer så blandar du din bukett och tar upp den längst till vänster på handen. Du ska alltså få bukettkorten i en slumpvis ordning. Därefter får du inte ändra ordning på handen. Du kan se vad som kommer att komma, så du kan klura lite.

Om du inte plockar ett enda kort så blir det såhär: lägg dom fem korten från blomsterängen underst i talongen och vänd upp fem nya som din motspelare får välja på. (Om det nu visar sig att det, bland dom nya korten, finns kort som du ville plocka så är det försent tyvärr. Och om det bland korten som lades under fanns kort som din motspelare ville ha så är det också försent. Det är så spelet är!)

Sen är den andras tur att spela ut sin bukett, få poäng, och plocka, och så vidare tills någon har fyrtio poäng.

Spaderkortens värde har alltså ingen funktion (det är bara antalet spaderkort som räknas) förutom att göra spaderkorten olika svårplockade. Spaderkorten har två funktioner: att du får spela fler kort i din bukett, och att du får räkna fler klöverkort som poäng.

Skördespelet

Mon, 01 May 2023 10:54:51 +0200

För att spela skördespelet behöver du en vanlig kortlek, en vanlig 52-kort med spader och hjärter och sånt. Och nåt sätt att skriva upp poängen, först till tjugo vinner.

Det kan också vara bra att ha varsin komihåglapp där det står:

Skördetid
Betestid
Vädertid
Själva betandet
Växtetid
Åkertid
Såningstid

Den lappen har ingen funktion i spelet utan är bara för att komma ihåg ordningen.

Spelet är inte samarbetsspel, det är ett spel för två personer som spelar mot varandra och det är en som kommer vinna.

Kortens värde

Hjärter är vallmo, klöver är klöver, ruter är åkrar, och spader är dåligt väder. Vad allt det betyder kommer längre fram.

2 = 2, 3 = 3, 4 = 4, 5 = 5, 6 = 6, 7 = 7, 8 = 8, 9 = 9, 10 = 10
Äss = 1, Knekt = 1, Dam = 2, Kung = 3 (dom fyra heter honnörskort)

Spader äss är speciell, den kommer vi till sen, det är den allra otäckaste stormen.

Dom här värdena gäller inte ruter, med ruter räknar man bara antalet ruterkort, dom har inget annat värde.

Dom olika högarna

Bortsett från eventuellt kort på hand så har spelarna varsin åkerhög, ladugårdshög, och skördehög. Dessutom finns det en gemensam draghög och en gemensam slänghög, och ett sorts betesområde.

Spelets start

Plocka ut ruterässet och lägg det i åkerhögen för den spelare som inte börjar. Det är en tröst för den som inte börjar.

Första gången du ska förklara spelet kan det också vara bra att ta bort spaderässet eftersom den är speciell, och att inte ha några jokrar i.

Blanda resten leken och dela ut sju var. Då kommer ju draghögen att ha 36 kort kvar (eller mer om ni har spaderäss och jokrar). Låt alla andra högarna vara tomma från början.

Draghögen ligger ju blandad och har sin egen ordning som inte får ändras på eller kollas i, men dom andra högarna får man kolla i och måka med hur mycket som helst.

Spelets gång

Det kommer vara så att först gör en person alla sina årstider, och sen gör den andra alla sina årstider, och sen den första igen alla sina osv tills en har vunnit.

Men när du först lär dig spelet, hoppa ner till steg sex, åkertiden, och börja med att förklara det för annars blir det rätt svårt att förstå eftersom alla högar är tomma från början.

1. Skördetid

Du får lika många poäng som summan av värdet av dina kort i skördehögen och varje klöverhonnör ger dessutom ett extra per kort. Man vinner direkt när man får 20 poäng eller mer!

Korten i skördehögen ligger kvar trots att du har fått poäng för dom. Kanske kommer dom att kunna ge mer poäng längre fram.

2. Betestid

Här har du möjlighet att ta bort kort från motspelarens skördehög med hjälp av kort från din ladugårdshög.

För varje av deras skördekort som du vill försöka ta bort, ta fram det till som betesmark, och lägg på ett eller flera kort från din ladugårdshög som betande.

Betesmarksspelaren får nu ordna om ordningen på dom betande korten som du precis lade dit.

Deras eget betesmarkskort ska fortfarande ligga underst. Platsen går inte att byta utan bara “överst-underst”–ordningen.

3. Vädertid

Nu har båda spelarna möjlighet att ta bort kort som är i spel med hjälp av spaderkort. Spaderkorten representerar ju dåligt väder. Spaderkorten måste följa åkergränsen (som du kan läsa om längre fram).

Spaderkorten kan ta bort hjärter- och klöverkort.

Varje spaderkort kan ta bort ett hjärter- eller klöverkort som är minst ett lägre, förutom hjärterhonnör som måste vara minst två lägre.

Nu kommer vi till det speciella med spaderässet: den kan ta bort vilket hjärter- eller klöverkort som helst, oavsett värde. Den är både det billigaste spaderkortet (värde 1) och samtidigt det bästa spaderkortet (kan ta bort en tia om du så vill). Grattis till den som drog den!

Spaderkorten kan bara ta bort ett kort var, och bara från dom utlagda korten, inte från handen, men dom kan ta bort kort från ladugårdshögarna, skördehögarna, eller från betesområdet.

Borttagna kort går till den gemensamma slänghögen och det gör dom använda spaderkorten också.

4. Själva betandet

Nu kan dom betande korten och betesmarken ta bort varandra. Själva betandet är det lite krångliga steget.

Betesmark försvinner om summan av dom betande korten över är minst lika hög som betesmarkskortet. Den blir uppäten. Betande kort försvinner ett i taget uppifrån och ner; summan av dom borttagna betande korten ska vara samma eller lägre som betesmarkskortet. Dom blir mätta och går.

Borttagandet är “samtidigt” så det är möjligt att både dom betande korten och betesmarken båda försvinner.

Viktig regel:

klöverhonnör räknas som ett högre än sitt eget värde men bara när det gäller att ta bort andra kort
hjärterhonnör räknas som ett högre än sitt eget värde men bara när det gäller att motstå att bli borttagen

Med andra ord, oavsett “vilket håll dom kommer ifrån” (betande eller betesmark) så är hjärterhonnörs bonus alltid för att “vara kvar”, och klöverhonnörs bonus är alltid för att “ta bort”.

Borttagna kort går till den gemensamma slänghögen, och av dom kort som klarar sig så går betande kort går tillbaka till ladugården och betesmark går tillbaka till skördehögen.

Det här är jättekrångligt så vi behöver många exempel:

🂶 mot 🃓+🃔

betesmark: hjärtersexa.
betande kort: klöver tre (underst), klöver fyra (överst).

Dom betande kortens summa är sju så dom käkar upp sexan. Sexan kan inte mätta båda korten men fyran blir i alla fall mätt.

Så den uppätna hjärtersexan och den mätta klöverfyran kommer i slänghögen medan klövertrean kommer tillbaka till ladugården.

🂴 mot 🃔

betesmark: hjärterfyra
betande kort: klöverfyra

Den betande fyran äter upp betesmarksfyran; och betesmarksfyran mättar den betande fyran, så båda korten blir borttagna.

Båda fyrorna kommer alltså till slänghögen.

🂴 mot 🂲+🂼

betesmark: hjärterfyra
betande kort: hjärter två (underst), hjärter dam (överst)

Summan av dom betande korten (två för tvåan och två till för damen eftersom damen är värd två) är fyra så hjärterfyran blir uppäten.

Hjärterfyran kan mätta fyra. Den kan mätta damen som behöver tre för att bli mätt (sin siffra + hjärterhonnörsbonusen) men räcker i så fall inte till för tvåan också.

Så hjärterfyran och hjärterdamen ska till slänghögen, och hjärtertvåan tillbaka till ladugården.

🃒 mot 🃑

betesmark: klövertvå
betande kort: klöveräss

Klövertvåan behöver två för att bli uppäten. Vilket ässet kan göra (sitt eget värde dvs ett, plus klöverhonnörsbonusen).

Klövertvåan kan mätta två. Så ässet blir mätt.

Så båda korten kommer till slänghögen.

5. Växtetid

Nu kan du flytta kort fram och tillbaka mellan din ladugårdshög och din egen skördehög om du vill. Du väljer själv helt fritt vilka som ska vara i vilken hög. (Korten får såklart inte komma från handen eller slänghögen eller nåt. Växtetiden är bara att du får flytta fram och tillbaka mellan skördehögen och ladugårdshögen som du vill.)

6. Åkertid

Dra nytt ett kort från draghögen till handen (om draghögen är slut så är det bara att blanda om slänghögen), och lägg ut en ruter i din åkerhög. Du kan ha dom upp och ner för att inte bli förvirrad av siffrorna eftersom det bara är antalet ruter som räknas.

Det är alltid frivilligt att lägga ut kort (det gäller alla sorters kort) så du behöver inte lägga ut ruter om du vill
Du får max lägga ut en ruter per tur
Åkergränsen: Antalet ruter du har i åkerhögen är en begränsning på summan av spader-, hjärter-, och klöverkort du får spela. Så säg att du vill spela ut en hjärtertvåa och en klöversexa. Då måste du ha minst åtta ruterkort utlagda!
Åkergränsen gäller en runda i taget så om du har fyra ruter i din åkerhög så kan du till exempel lägga ut ett hjärteräss och ett klöveräss i din ladugård och sen en spadertvåa under nästkommande vädertid, och sen under åkertiden så återställs dina egna åkrar så du kan lägga ut fler kort.
Det är bara dina egna åkrar som återställs när det är din tur. Så dina åkrar ska räcka till först dina egna hjärterkort och klöverkort under såningstiden, sen spaderkort under motspelarens vädertid, sen spaderkort under din egen vädertid, och först därefter får du tillbaka åkrarna.
Ruterässet som en av er fick från början är en “engångsåker”. Vänd inte det uppochner som dom andra ruterna, utan låt den ligga framsidan upp. Den går till slänghögen när den är avnänd.
Korten i ladugårdshögen går också att använda som “engångsåkrar”. Till skillnad från ruterkorten som alltid är 1 så har dom sitt eget värde men dom går alltså till slänghögen om dom används så! Kort från betesområder och skördehögen går inte att använda så, bara dom som är kvar i ladugårdshögen.
Man behöver inte slänga engångsåkrarna i förväg utan bara när dom verkligen behövs. Dom slängs bort för att tillfälligt höja åkergränsen.
Dom vanliga ruterkorten är inte engångs utan ligger kvar runda efter runda.

7. Såningstid

Nu kan du lägga ut nya hjärterkort och klöverkort i din ladugårdshög från handen så länge du följer åkergränsen.

Och sen är din tur klar och det blir den andra spelarens skördetid.

Sammanfattning av kortens flöde

Det här är bara en repris eller omformulering av det som står ordentligare beskrivet ovan:

Kort kommer från draghögen till handen (under åkertiden)
Hjärter- & klöver-kort kommer från handen till ladugårdshögen (under såningstiden)
Kort i din skördehög kommer från din ladugårdshög (under växtetiden)
Betesmarkskort kan du ta fram från motståndarens skördehög, och betande kort från din egen ladugårdshög (under betestiden)
Spaderkort är lika tillfälliga som vädret och har ingen hög att vara i. Dom kommer från handen, gör sitt jobb, och går sen till slänghögen precis som alla andra borttagna kort (under vädertiden)
Betesmarkskort som klarar sig går tillbaka till skördehögen dom kom från, och betande kort som klarar sig går tillbaka till ladugårdshögen dom kom från (efter själva betandet)

Anledning till att åkertid och såningstid är sist är för att motspelaren ska få en chans att beta upp allt innan det blir skörd. Och växtetid är näst sist, innan såningstiden, så du inte kan lägga nysådda saker direkt till skörd.

Allt gäller den spelare vars tur det är. Det enda man ska göra under den andras tur är att ordna ordningen på deras betande kort under betestiden, och att båda spelarna får, om dom vill, spela ut spaderkort under vädertiden. Och så jokrar om ni kör med jokervarianten.

Jokervarianten

Lär dig det vanliga spelet först innan du prövar den här varianten.

Det finns en variant med jokrar och isf är dom också speciella men det gäller bara jokervarianten.

Har du fyra jokrar (ibland går det att använda reklamkorten) är det jättebra, men två jokrar är också OK. Blanda in jokrarna med dom vanliga korten.

Jokrarna räknas som värde ett (1) när det kommer till åkergränsen.

Ett jokerkort kan du spela från handen för att göra en av dom här sakerna:

Mota bort en spader när det spelas ut (spaderkortet går till slänghögen utan effekt)
Mota bort ett betande kort (det går bara tillbaka till ladugårdshögen)
Flytta ett av motståndarens kort från skördehögen tillbaka till ladugårdshögen. Det kan du göra närsomhelst.

Jokerkorten gör att man inte kan vara helt säker på sina egna planer för det kan komma oväntade jokrar som stör.

Machine Learning—good and bad arguments against

Fri, 07 Apr 2023 17:41:50 +0200

I hate machine learning so much, to the point that I’m almost willing to consider bad arguments against them! But ideally let’s stick to good arguments against them, and see how far we can get.

I started hating ML from a gut feeling first, and had to come up with arguments and reasons later. Feels over reals. I think most people work this way without being aware of it. What the thinker thinks, the prover will prove.

Copyright

Bad argument. I thought we hated copyright. Extending the definition of copyright to not only including distributing works themselves but also learning from looking at the work is beyond twisted.

They suck

Short-term argument. The models of today are not fully hooked up yet. They’re UI demos. I mean, yes, they do suck, all AI art is really ugly and all AI texts is really dumb and all AI-programmed apps are really bad and buggy and AI is hallucinating more than Wikipedia.

Presently.

But if they stay this bad, we won’t need any arguments because they’ll collapse by themselves in dot-com 2.0, and if they become good, this argument isn’t gonna last us far.

Cheating at school

Super bad argument. Education adapted to cameras and calculators. If it weren’t for these other arguments against ML, education could adapt to it as a new tool, too.

Artistic rivals

They make us question what being human really is. So did cameras and movie cameras, but, that’s not necessarily a particularly fun fire to play with. As dismissive as I am of concerns about their use in education, I take this part seriously. The art of humanity struggled with those inventions and barely made it out on the other side OK. What is our purpose once we’ve automated every little dream away?

Pretty good argument, but we eventually did manage to survive cameras, and artists could use them, leverage them. Arguably the birth of realist painting and the enlightenment was due to the invention of optical devices and their adaptation by painters like da Vinci and Vermeer.

Personally, yeah, it felt like a super gut punch. Compared to other artists I felt like my journey towards becoming good took a lot longer than most, but I didn’t give up and I finally got there and became able to draw and paint well. I spent 20 years on what would’ve taken many other artists a few years (they’d either get good or give up). And then within one year of me finally feeling like I know how to do it, along comes Dall-E. FML.

Technological unemployment

A.k.a. bots will take our jobs.

Obviously, research regarding technological unemployment is as vital today as further refinement or production of labor-saving and comfort-giving devices. Unless we radically and fundamentally transform distribution of resources and labor, ML is gonna make it so that the owner class is gonna own even more and the wealth gaps are gonna widen. This is a good argument when we speak among each other and planning to storm the palace. As far as the owner class themselves are concerned, I’m pretty sure they’ve chalked this one up in the “pro” column rather than as a true danger of ML.

This is an issue I’ve been thinking about for all my life. Since I was like six years old. It’s what steered me leftward, too. I was like “OK if bots take over our jobs that’s gonna be good because we won’t have to work but it’s gonna be bad because how will we get money? Some people will own the bots but not everyone can do that and then people will starve and it’ll be a huge disaster.” Damn it. I wish I had been wrong about that.

It’s an argument that’s not entirely clear-cut because if it weren’t for market capitalism’s little exploitation issue, this would’ve been a good thing rather than a bad. Y’all know how much I hate the human compiler at work, hate having to do boring chores by hand that a bot could do.

Their power is dangerous

Surveillance, exploitation, a powerful tool in the hands of the mighty. Yeah. A good argument. New technology has historically facilitated theretofore unimaginable horrors.

Infocalypse

The fake news is gonna get faker, and that includes fake news by state actors like Trump and Putin, and their dismissal of real news by labeling it as “fake”. Good argument, but just like the previous two arguments, talking isn’t gonna do much in the face of malicious actors. These tools are a wild chainsaw swung chaotically and they’re a precise scalpel wielded ruthlessly. Once they’re in the wrong hands it might be too late to talk about it.

It’s alive

If the argument is “the models are gonna come alive and feel bad”, then no. Not good argument. If the argument is “fools are going to mistakenly believe that the models are alive and give them too much responsibility or respect” then maybe. Yeah. Yes, I am afraid of that. That was my first fear; although arguably many of the other arguments I list here are even bigger issues.

Resource use

Very good argument. Training these models use climate-wreckingly large amount of resources. Probably the best argument. The most legitimate reason to regulate them (even Hayek realizes that externalities need regulation) and the biggest drawback with them. It’s a good argument because it appeals to all quarters, and it’s true, and it’s the one of the biggest reasons to hate them.

This is something we absolutely need to fix before going forward. Climate change is urgent, real, and it’s here now. People who dismiss this issue need to sober up or they’ll have the friendliest chatbot on the cinder.

Wax Sticks

Fri, 07 Apr 2023 09:56:14 +0200

Light is physically the same as sound except higher pitched (too high for ears).

Green, the colloquial name for waveforms near 570 terahertz, is more treble (a.k.a. colder) than red/orange/yellow, but more bass (a.k.a. warmer) than blue.

The seven colors of the rainbow starting with red is like the seven big keys on a piano starting on A4, except one trillion times higher frequency (ten to the power of twelve).

So warm things (like fire and the sun) are red/orange/yellow, cold things (like the sky and the sea) are blue, and in between is green (like grass, leaves, and seaweed).

In English, there’s more nuance and finer granularity among the names for the warmer colors. Red, orange, and yellow. Swedish doesn’t have a native word for orange. That’s how arbitrary this stuff is.

On the cold side there are words that 99.9% of people (including sighted) won’t be sure of (“indigo”, “navy”, and which is which among “violet” and “purple”).

And, just like note frequency, it’s really a gradient spectrum. People don’t have consensus on where green becomes blue (and where the overlap between them, “teal”, ends or begins).

A piano has more keys above and below just the A4 through G5 octave, and the same goes for light, but humans can’t perceive any of that, at least not without using weird tech like infrared detectors and stuff. So there’s a lot of stuff going on that no-one can see.

Grey is a muddled chord of all colors.
Dark is lower volume (quieter), bright is higher volume (louder).
Black is silence, white is a really loud grey (“white noise” is not a misnomer).

Pink is a bright red. Brown is a dark orange.

Shiny is echo-y and smooth. Dull a.k.a. matte is dampening and textured.

Gold is a shiny brown.
Silver (and steel and aluminum, I can’t tell them apart from silver) is a shiny bright grey.
Iron is a shiny dark grey.
Copper is a shiny orange (turns a dull green with age. I kind of like that).

Translucent is like when you can hear the music through the wall.
Transparent is when you can it so clearly that you can pick out the specific song they’re playing.
Opaque is when the wall blocks the sound.

Now onto the text stuff

In the olden days they were satisified with jamming “quote marks” to offset things from normal prose. Then (because of the over-sorting I’m complaining about in my post) they made up a dozen other ways.

Italic means that the lines (that make up the letterforms) are slanted and ornate. (If they’re only slanted, that’s called “oblique”.)
Bold means the lines are thicker and wider.

Serif means more detailed and sans means more stripped down.

Uppercase is a whole other alphabet. If this sounds like a bad idea, it’s because it is. And the uppercase I looks like the lowercase l. Among many other problems. The idea of bold and italic are slightly less messed up than the whole idea of “uppercase” but in pretty much the same ballpark of messed-up–ness—and of course having both is meta–messed-up.

Gemini vs Web Semantics

Fri, 07 Apr 2023 01:03:32 +0200

The fewer categories you have, the easier it is to keep things sorted.

If you have one shelf for plates and another for cutlery, it’s gonna be easier to stick to that than if you have one for forks, one for tablespoons, one for teaspoons etc.

Too few categories, and it’s not useful; it’s not sorting at all. It’s just one big silo. Arguably that’s how I keep a lot of my files, both digitally and physically, and I can still find stuff… most of the time.

If we want useful sorting, we need a lagom amount of categories—not too many so that people don’t sort things properly, not too few that there is no order at all.

Web Semantics

The web erred into creating overly fine-grained semantics. Most people don’t know how to use them correctly; even technical editors and implementers struggle, let alone ~~normal people~~ end-users. It feels messed up to ask people to keep track of three different kinds of italics or a whole bunch of different bold (b, strong, headers, dt, th).

That’s not a natural part of how many people think and write, outside of language-nerdery.

The Semantic Web

They turned it up to eleven in 1999 and made the already–too–fine-grained semantics even more semantic for the benefits of the machine overlords, which in 2023 doesn’t seem like a very appealing idea. But even before “the Semantic Web” we were in trouble with overly detailed sorting of stuff.

This is why I’m not into microformats. I use them only when they serve an immediate purpose or practical need.

Gemini

In case you don’t know what Gemini is… it’s sort of like these toys but for the early 90s web.

Gemini semantics

Gemini’s semantics strike more of a sweetspot. Headers, text, and code, and that’s pretty much it. There are a handful of ways people can get it wrong (metaphorically jamming a plate into the cutlery drawer—things like hardwrapping or using unicode bold scripts or out-of-order header levels) but in practice people are doing much better than they were on the web, and long-time dreams like keeping styling client-side are finally becoming realized.

When Microsoft Word in the late nineties realized the limits of WYSIWYG and belatedly introduced a way to mark text as “header 1”, “header 2”, I thought “this isn’t gonna work”—since all the old formatting widgets and options were still there, and were more readily available.

People were like “Oooh this part should be sans and big and then this part should be serif and not big! I’m a typographer, ma!” and then when you wanted to republish that text in a different magazine or on the web you were out of luck because headers weren’t set as headers. We’ve all had the stubborn user who would mark text as “big and bold” instead of actually marking it as a header. Classic example. Or would use h5 instead of h1 because “it looks nicer”. A lot of us reacted with frustration. “Why can’t these lusers learn to mark things up semantically and trust the style sheet to make headers look big and bold for them?”

I don’t think that’s the right takeaway. The user experience is the problem, and the user’s behavior is just a consequence of that.

Gemini solves that issue by not having big or bold.

Semantics and style are different things. That’s the entire point of what we’re doing here: some wanna set headers bold, others wanna make them italic, others wanna make them red or centered or tilted or uppercase or underlined. Some wanna use 22 point fonts for them, others wanna use 23 points. <i> means “offset from prose”, not “italic”.

But semantics need to have some impact on the style for people to bother. People use language to express themselves and style is a way to do that.

When there is semantic markup that people can’t immediately feel, they won’t use it. Style is their interface for understanding semantics.

Map semantics to style in a one-to-one way and you can get them to write semantically, in a way that’s really independent from style.

But I really do need such-and-such

Maybe you really do need four different kinds of asides or six different flavors of italics because you’re writing a highly technical textbook. That’s OK. You don’t need to use gemtext for those documents.

Gemtext is easy to convert to, so if you want to make a super lossy export target for gemtext, you can. That’s what I do for this web page.

And if you wanna keep things simple and just write in gemtext directly, you can do that too.

I usually don’t even go on Gemini directly. I read gemlogs that have been converted to Atom. And since gemtext expresses such simple semantics so consistently, the converted feeds are among my most well-behaved feeds.

Gemini doesn’t make the web less complicated or remove any cruft from the web (since the web is still there, with all its diamonds and rust); it only adds to what the web can do. But what it adds is something pretty nifty: living the semantic dream. Simple text expressed simply.

M-q in visual-line-mode

Thu, 06 Apr 2023 16:34:05 +0200

As a compulsive hitter of M-q when I’m too lazy to start auto-fill-mode (and even then a li’l manual triggering is sometimes needed to reflow an overly edited para), that compulsion has an unfortunate habit of crossing over even when I’m on visual-line-mode. I know, I know, set-fill-column to a high number FTW, but…

(eval-after-load "visual-line-mode"
    '(progn
    (define-key visual-line-mode-map
    (kbd "M-q")
    #'(lambda () (interactive) (message "%s" "Softwrap!")))))

One drawback of visual-line-mode is that only way to set a comfortable fill-column is through cockamamie margin-boosting shenanigans. Not into that. I usually just split the window, or use writeroom-mode if I’m messing with the margins anyway.

Förvaltningsrätten och hetsaren

Tue, 04 Apr 2023 15:57:40 +0200

Jag tycker yttrandefrihet är bra och ska värnas. I det värnandet ingår det att vara tydlig med vilka undantag som finns. Det måste finnas undantag—falskmynteri och doxande är ju uppenbara exempel—och jag tycker att hets mot folkgrupp också ska vara ett av undantagen, precis som Popper förklarar. Är många som blir friade för hets mot folkgrupp i Sverige där jag istället tycker en fällande dom vore bättre. “Frispråksextremism” gör mer skada än nytta för yttrandefrihet och för det öppna samhället.

Jag tycker att när förvaltningsrätten bedömer huruvida det var rätt eller fel att Paludan inte fick tillstånd för sitt arrangemang ska dom bedöma arrangemanget i sin helhet, inte bara bedöma den teoretiska platonska idéen att sätta en tändsticka mot en muṣḥaf. Det känns som att det finns nedlåtande föreställningar om muslimers tro. Papper är papper, en teckning är en teckning, det förstår ju dom också. Det är drevet bakom som är problemet. Ingen svenne skulle ju säga “det är ju bara helt vanlig saliv, bara att torka av” efter att ha blivit spottad i ansiktet, eller låtsas som om det inte fanns en hatisk och föraktfull kontext bakom en sån handling.

Utifrån det blir jag nedslagen när dom säger att det var olagligt att neka tillstånd; konsekvensen blir då att dom säger det ska vara obligatoriskt för våldsmonopolet att både tillåta och skydda arrangemanget. Och på sikt hela Paludans agenda.

Tahini

Mon, 03 Apr 2023 10:50:45 +0200

One trick to making sesame tahini with an immersion blender (if you have one strong enough—I’ve tried this at friend’s houses and their blenders were too weak) is to put a few dabs of water on.

The less water the better; water counter intuitively makes the seeds harder to blend (they just float apart) but makes the seeds less likely to fly away out of the blending jar. Juuuust enough so they rest heavily in the jar. I don’t measure it out, I just sprinkle a few drops.

I know it’s a culinary crime against taste & tradition to use unhulled seeds but I do, if I’m cooking for only myself, since they have more minerals.

Have an A1 day

Sun, 02 Apr 2023 03:22:15 +0200

Jealous of everyone who missed out on the endless stream of utterly boring April Fools jokes on IRC which were boring me to tears. I was crying bone. 🩻

Good Friday used to be the boringest day of the year but now it’s April’s Fools Day. A day that’s an insult against comedy and taste. Every yawn-inducing bore-fest trite done-to-death over-templated clumsy cruel prank can go die in a sawmill.

“Yawn-inducing” is too charitable a word for these soul-grinding, suffocating, self-owning, sulphur-whiffed stunts, these pain-by-numbers pitiful parroted pratfalls.

“Lol [thing] is now about [opposite thing]”
“Lol we are gonna switch to discord”
“Lol I’m gonna quit my show”
“Lol I’m gonna kms”

Thank God for inventing time so it finally became April second in UTC. Every day, 364 days a year, when I wake up I thank the Lord the highest and the vinegar tasters and the imams and rabbis and the pebbles and trees that it’s not April first. And then once a year I wake up and I cry and cry and cry, because it’s the day when creativity gives way to cruelty, wit gives way to waste, taste gives way to testing my god-damned-patience with every lying little word that comes out of your mouths and keyboards.

I want to dedicate my life to poetry so I can, in the future, better express the full width of my unending hatred of not only this “holiday” but every single joker individually. For it burns with the temperature of four-hundred and ninety-three thousand, two-hundred and eighty suns.

My heartfelt thanks to all y’all who did not participate.

Därute

Sat, 01 Apr 2023 10:55:10 +0200

En av brunskjortepolitikerna presenterade “lösningen” på utsläppsmålen.

Färre invandrare → färre personer → mindre utandning → mindre CO₂.

🤦🏻‍♀️

Självklart förstår jag att han inte är seriös, men det här är så typiskt för rassarnas lösningar oavsett om det gäller våld, övergrepp, fattigdom, svält, utsläpp: dom tror att problemet är löst så länge det sker tre centimeter utanför rikets gränser.

Ett liknande exempel är för några år sen när Kristersson presenterade lösningen på barnfattigdomen: att se till att fattiga barn inte får komma in här.

Winning

Sat, 01 Apr 2023 10:37:37 +0200

Reiner Knizia has famously and confusingly said:

When playing a game, the goal is to win, but it is the goal that is important, not the winning.

As an analogy, let’s say you wanna get fit so you decide to take a walk. You decide to go to the park. Now, the intended destination of your walk is the park, and the purpose of the walk is to get fit.

Russ has a post investigating the origins of the quote with other variants that make it clearer what Knizia meant.

I don’t like this 2002 version:

It’s not about winning. I mean, I want to win, but winning is not important. It’s about measuring your wits with other people, seeing how you come out, and seeing the reactions of the others.

I don’t agree with that. I play games to have shared experiences with friends and fam. In the walk-to-the-park analogy, the intended destination is to win the game but the reason I play is for the company and community.

Here is a version from a few months later that I think is great:

We all thrive to win - even though winning as such is utterly unimportant. It is the objective, the aspiration that counts.

I like it.

There are players who are super concentrated, focused, power-gaming, using advanced strategy like probability calculations, tracking hidden game state and so on, but are still being friendly and congenial and polite. They make actions in the game that are directed towards winning, but they’re not staring daggers or shouting or being cruel and short. They realize that the reason for the activity is to hang out with friends & fam. Winning is merely the beacon or signpost that directs that activity, and as such, they play the game to the best of their ability, accepting the current limits of that ability while still trying to improve. The never-ending road towards mastery of a craft or hobby can be a very satisfing experience.

I kinda wanna quote the entire “Outcomes” chapter here. It’s chapter 3.3 in Characteristics of Games. It lists a bunch of different endstates a game could have (if any), like “everyone wins”, or “a team or alliance can win”. Some games like RPGs don’t feel like winning or losing; the characters can experience success or failure but a well-played character failure can be a player success at the same time. I dunno.

Y’all know I am a Mel (probably better known as lawful evil) when it comes to most games, even RPGs. The first thing I look at in a game is the rules, and few things makes me as stoked for a session as trying out new rules; sometimes player-facing (“here are some new crafting rules I made for y’all!”) and sometimes just DM procedures. That’s my “mastery”, that’s where I try to find a flow state. The purpose is the shared experiences with friends & fam, and the intended destination is finding, appreciating, applying, understanding, and making good rules.

Karin Boye put it perfectly:

There is a goal, and we see through it,
and yet the journey’s why we do it.

Antiblorb

Fri, 31 Mar 2023 10:44:55 +0200

Y’all know how I love playing games in the #blorb style you might guess I’d hate something like this, from Stealing Stories for the Devil:

If a PC is good at climbing, crawling, and getting through tight spots, the player might say there’s access to the office suite via the air ducts. But then the GM steps in with a complication: “Yes, but there’s no vent access from the ground level. They connect to the roof.” The players suggest a stairwell, fire escape, or access from a nearby building, and the GM adds in the security cameras, patrols, or other complications. In this way, the players and GM work together until they’ve created a detailed scenario, and an equally detailed plan, all at the same time.

I do and I don’t. Hate it, I mean.

I do in the sense that I’m not very eager to play or run this (also… it’s by MC 😐).

But I don’t because I think it’s good that non-blorby games fully take advantage of not having to be tied to the limitations of blorb. You give up the awesomeness of blorb and in return you hope for things like pick-up, zero prep, character-tailored play.

Tailoring play to character’s abilities is usually a bad idea, but in a heist scenario the upside is that you make all “roles” relevant.

That’s something a lot of “fudgy judges” out there miss out on by playing “almost blorby” games. You miss out on why blorb is so great but you don’t get anything in in return, just a compromised game, where stakes, integrity, and buy-in have all been ruined by your finger on the scale. Something like this, which seems to take the Dirty Dungeon concept further than other pick-up games like Spirit of the Century or Donjon, gets something in return by not having any aspirations of blorby integrity in the first place.

Now, my own preference if we were to play pick-up is to instead play a GM-less game like Microscope, Fiasco, Svart av kval, vit av lust, or Untold: Adventures Await. The main reason to even have a DM in the first place is to be able to play blorbily, with there being pre-existing, off-screen canon game state that a DM needs to keep secret.

The other day, Meguey wrote:

“All RPGs are descended from wargaming by virtue of D&D” is a trash argument. Full stop.
Seriously, I have a treehouse and some toy dinosaurs who will fight you on this.

Right, and we didn’t need a DM. The idea of a DM came, as far as I know, from games like Kriegspiel and Braunstein, and the reason to have a DM is because there is stuff that is both established as true, but is unknown to some or all of the players.

And to arbitrate rules but even there a DM isn’t necessary or even particularly helpful compared to the players being involved in finding consensus of how play procedures should work. And get on out of here with that “Free Kriegspiel”.