Jag var sugen på att läsa om Jag är en varulvsunge så jag grävde fram ett gammalt SD-kort med eböcker och sökte på “gunn” men hittade ingen Gunnel Linde; däremot hittade jag en bok som hette “Boo.com” av Gunnar Lindstedt och som den sprethjärna jag är så sträckläste jag genast den trots att jag på grund av det inte somnade förrän långt efter två.
Det är en bok som främst analyserar ett specifikt företag (lite kort om dom: dom skramlade ihop miljoners miljarder på bara en idé, dom hade inte en enda kodrad. Men dom fick ändå upp en hemsida till sist även om den inte gick att använda eftersom den hade Shockwave Flash snarare än tillgänglighet och enkelhet. Dom hade flera gånger övervärderat sin framtida ruljans så det kraschade snabbt och drog stora delar av itboomen med sig) men som också har lite mer allmänna tankar och jag tänkte det kunde vara kul att kolla på dom igen så här ett halvt liv senare.
Den som sitter framför en bildskärm har inte ro att läsa längre texter, tvärtom måste det gå snabbt att bläddra i materialet. Det är en ny läsart där sådant som associationer och reflektion ersätts med hastighet och ytliga effekter i form av rörliga bilder eller grafiska
Ja. Vi som har hittat sätt att läsa längre texter genom konstiga hack (såsom epub) är väl snarare undantag i det här mess-och-tweet-och-tiktoksamhället. Inte för att längre texter har något självändamål, det är bara bra att veta och förstå att den här förändringen har skett. Jag tycker det stämmer rätt bra. Jag har ju blivit en gammal grinig tant som försöker och försöker och försöker gå på tvärs mot det här, fast det har ju gått sådär hittills får man väl ändå säga.
Det lät så bra – att kunna shoppa dygnet runt, 365 dagar om året utan att ens behöva gå ut. Drömmarna från Internetboomens dagar svävade ut i det blå. Internet skulle revolutionera vårt sätt att leva. Idag har bubblan spruckit. Spekulanterna insåg att drömmarna inte höll. Fantasierna om hur den digitala revolutionen ska förändra världen var alldeles för naiva. Näthandeln har inte alls utvecklats så snabbt som entusiasterna trodde. Internet gjordes till en modefluga som snappades upp av en liten grupp unga urbana människor, medan den stora majoriteten fortsatte leva ungefär som förut. Egentligen är elektronisk handel via nätet inte så mycket annorlunda än traditionell postorderförsäljning som funnits i hundra år, och som aldrig blivit större än några procent av den totala handeln. Datorerna har moderniserat katalogförsäljningen, varorna är nu mer ingående beskrivna, det går snabbare att beställa och konsumenten måste betala tidigare. Men många av postorderförsäljningens nackdelar kvarstår. Att sitta hemma och handla från en dator (eller från en katalog) kan aldrig få samma sociala funktion som en shoppingrunda på stan.
Det här stämde inte helt. Numera är det ungefär en femtedel av handeln som är online. Mat och böcker och allt möjligt.
Spekulanterna insåg att drömmarna inte höll.
Jag tror många av dom förstod det redan från början. Det var ju tulpanpriser mycket av det. Det fanns dom som blev rika, gällde bara att inte bli sittnes med säcken när det small.
När dåvarande kommunikationsministern Ines Uusmann påpekade att Internet var en modefluga och att folk knappast kommer att sitta klistrade framför datorskärmen flera timmar per dag blev hon närmast utskrattad av alla teknikentusiaster. Men det hon sade var helt riktigt. Datormediet är kraftigt överreklamerat av de olika krafter i samhället som kan tjäna pengar på tekniken.
Överreklamerat? Kanske. Vi mår kanske inte bra av det. Men stämde profetian? Nej. Det blev snarare teve, tidningar, hyrvideo som visade sig vara modeflugan. Många har svårt att klara sig mer än tre sekunder innan dom behöver titta in i en skärm igen. Klistrad flera timmar är århundradets underdrift. Datorn bor i fickan nu, för många.
Men vi ska också komma ihåg att om man går online så är det andra online-människor som syns. Det ger en skev bild där det framstår som att “alla är väl online”. Ja, no shit, alla du ser online, dom är ju online eftersom det är där du ser dom. Jag när ändå ett hopp om att om jag lyckas gå offline så kommer jag inte vara ensam där ute.