Läkarna behövde vara skyldiga för att centrala teser – att en ett och ett halvt-årig flicka är ett trovärdigt vittne och att män i maktställning regelmässigt våldför sig på underklassens kvinnor – inte skulle utmanas.
Materialet i slasken visar hur mammans resonemang går till (helt absurda grejer som “dom måste vara skyldiga för dom gillar Indiana Jones och punkare”). Det handlar inte om barnets trovärdighet för hon säger inte ens att dom två läkarna är skyldiga, det är mamman som yrar, på ett tragiskt sätt. Hon har fått ett trauma och formar om allt i sin verklighet för att försöka få en förklaring till varför hennes familj splittrades.
Så din första s.k. tes utmanas inte speciellt mycket av dokumentären och den andra utmanas inte alls eftersom kvinnan ju faktiskt är död. Det är någon som har gjort det här hemska, otänkbara.
Dom här dokumentärerna (“seriemördaren är egentligen oskyldig”, “pojkarna var egentligen oskyldiga”, “läkarduon är egentligen oskyldig”) brukar få fantastiskt genomslag av två anledingar, en bra och en dålig.
Den bra är att dom ger upprättelse till oskyldigt anklagade, dels i enskilda fall (även om det då såklart är för lite för sent), men framförallt i det stora hela, att idén att alla anklagelser inte alltid stämmer kan planteras, att media kanske kan lära sig hålla efter lite (och ja, det är orättvist att SVT pushar i båda ändarna så att säga: det brukar sägas att brittiska tabloider “build them up then tear them down”, och det stämmer nog tyvärr. Svensk media gör tvärt om: “anklaga först, rentvå sen”, och dom fortsätter även idag i samma stil samtidigt som dom kritiserar sitt eget 80-tal).
Det dåliga är att en del av lockelsen med den här genren är att försöka läka traumat, chocken, efter all frossrapportering som media vältrat sig i dessa ofattbara fall. Det är då så lätt att tänka “aha var dom oskyldiga, så skönt, vilken lättnad”, att inbilla sig att det inte har hänt överhuvudtaget. Men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt. Dom är fortfarande lika döda.
Vilket dom flesta nog ändå förstår om dom kan ta en paus från mammutjägandet i tre sekunder och tänka efter lite.
Det här är en bra dokumentärserie, det är inte den som är wack, det är artikeln i Fokus som är det.