Från att mer eller mindre aldrig behöva bli utsatt för nån reklam har jag nu tre områden där jag blir drabbad av det.
Offentliga platser där det har gått från nån enstaka reklamtavla till precis överallt. Inuti tunnelbanevagnarna har det också blivit mer.
Podcasts som ibland pillar in svenska reklamer fast det är amerikaner som snackar.
Och så på bio för jag ser mer bio nu. Och det var på bion jag såg en reklamfilm för Sveriges Radio där föräldrarna är oroliga för sin dotter som mest hänger på sitt rum med lurar. “Tills hon gav sin syn på världsläget. Fortsätt lyssna.” Tyckte först det var en charmig reklam med nån sorts “åh SR P! och P2 är så mycket bättre än internet”—reaktion. Men sen mindes jag att extremhögern tillåts hålla låda på daglig basis där enligt devisen “vi måste ge lika mycket uttrymem till fel som till rätt”.
Som nu idag där SD fick bre ut sig i Ekot hur dom vill att det ska bli lagligt att hetsa mot bögar och muslimer.
För många många år sen, när SD kröp sig upp mot fyraprocentspärren, fanns det debatt i Sverige där vissa tyckte det var fel att inte “ta fajten” med SD, att öppet debattera deras frågor. Jag var lite skepto till detta eftersom jag tänkte att deras frågor (såsom dom vinklat dom—jag säger inte att samhället är problemfritt) var bull och gegga, och att om man tar fajten med dom nere i deras egen dy så blir man bara nergeggad själv, men, jag tror att dom som ville ta den fajten ändå har viss förfäran nu när dom dels ser SDs egna frågor och utspel och propagandakampanjer få basoneras ut med allmänna medel, och att när det gäller alla andra frågor, samhällets egna frågor eller inte ens frågor för ibland är det blotta existensberättigandet, så är det SD som då genast inbjuds att ta fajten mot oss och kan få vinkla om det till sin rauspolitik.