Vi ser då och då listor i media med vilka jobb som AI kommer kunna ersätta.
Vet inte hur dom resonerar men så här tänker jag själv, att det kanske gäller iframtiden om AI blir mycket bättre än hur det är nu, för nu är det kasst.
Men den framtiden kan komma väldigt snabbt och plötsligt. Jag tycker att det är bra att sprida medvetenhet om hur idén med “arbetsmarknad” är ganska konstig i en värld där vi bygger arbetsbesparande maskiner.
Jag skulle gärna se att vi (gärna gradvis men snarast) går mot ett radikalt annorlunda sätt att fördela resurser och arbetsuppgifter än marknadstänket för det känns lite floppigt att när en arbetsmarknad styr oss så kan vi som bäst uppfinna bättre redskap, mer effektiva “spadar” och “hammare” och “krattor” som låter oss gräva djupare, hamra hårdare, och kratta fortare, men inte skära in på den där helvetiska 40-timmars–veckan, hur mycket verktyg vi än uppfinner.
Och eftersom vi lever i ett samhälle som styrs av kapitalägande och -utvecklande så kommer dom där nya verktygen att komma och inte på ett sätt som är bra för dom som jobbar. Det är det största problemet med AI, att det på ett drastiskt sätt ökar ägandekoncentrationen av produktionsmedlen. (Det andra stora problemet är såklart att det precis som all template production och all automatisering undergräver medvetenheten mellan klimatpåverkan och produktion eftersom den andra stora marknadsbuggen är att saker som inte kan räknas in i transaktioner, som ex vis miljökvadd eller nätberoende, belönas mer ju värre det är.)
Så när det kommer listor med “dom här jobben hotas av AI: typ alla” så är det bara bra, för det kan förhoppningsvis få oss att äntligen komma igång med att knepa ihop några nya sätt att leva som inte är lika marknadsberoende för isåfall kan kornukopian äntligen komma inom räckhåll. Rätten till lättja, rätten till att drömma och skapa och dela och ge fritt.
Så länge vi är satta i lönearbete för att få mat på bordet och tak över huvet är en grävskopa inte bättre än en spade. Dagarna är ändå likadana: “Gå upp, gå till jobbet, jobba, jobba, äta lunch. Samma sak händer imorgon. Jobba, åka trick hem och sätta sig och glo.” Att verktyget gör att din chefs vägbygge kommer längre eller din chefs gruva blir djupare eller din chefs dataprogram blir obegripligare hjälper inte oss det minsta i en sån värld.
Och inte nog med att verktygen inte gör vår dag bättre. Dom kan leda till massiv fattigdom och nöd i form av arbetslöshet eftersom jobb, hur knäppt och hemskt det än är att jobba, har gjorts till en förutsättning för att få äta och sova tryggt i det här skeva världsbygget.
När spinning jenny, trådmaskinen från sjuttonhundratalet, kom, då skälvde världen på ett sätt som fortfarande är på vippen att döda den eftersom industralismens miljökatastrofer fortfarande inte är lösta utan fortfarande är skenande. Nu när vi är på vippen att skapa en maskin som skapar maskiner då vete tusan vad vi ska göra. Att bara låta bli att uppfinna den och bara köra på som vi gör nu kommer inte hända för det finns ett fåtal superrika supertaskiga personer som tjänar grovt på att den kommer alltså kommer den.
Men det behöver inte vara fel om vi bara kan få bukt med den sjukdom som kallas produktionsmedelsägande och istället alla få en del av la dolce vita att ta det lugnt medan datorn gör den tråkigaste delen av jobbet. Bara det inte blir tvärt om, att den gör den roliga delen och tvingar oss göra det trista.